Berättelsen som terapeutiskt verktyg

Vi människor söker. Först och främst söker vi lösningar. Vår hjärna är i grund och botten ständigt urskiljande och söker lösningar. Klienter som kommer till mig för samtalsterapi vill ofta ha verktyg för att bland annat lösa stress, ångest, sorg och vilsenhet.
Följande önskemål kan jag få höra i terapirummet:
“Jag behöver verktyg för att hantera min ångest.” 
“ Lös det här.”
“Jag vill bli av med stress.”
“Jag vill bara vara nöjd.”
När vi vandrat lite längre på sökandets väg brukar vi ofta stanna vid frågor som: Varför känner jag så här? Varför tänker jag så här? Varför kan jag inte bara göra annorlunda?
Att fråga innebär en annan utgångspunkt för sökandet. Det kan innebära att börja leva frågorna, som Rainer Maria Rilke skriver om i en av sina dikter. Frågorna söker sin berättelse. Hur var det? Hur hänger det ihop?
En del terapiformer bryr sig inte om berättelser. De går direkt på till exempel beteendeaktivering: Tänk annorlunda och gör annorlunda! De ger direktiv för att lösa problemen. Snabbt. 
För några, till och med många, behövs frågor och berättelser för att få och nå en djupare förståelse. Och för att så småningom leva svaren, för att citera Rilke:
”Lev frågorna nu
Ha tålamod med allt som är olöst i ditt hjärta och försök älska frågorna som de är, likt låsta rum, som böcker skrivna på ett ännu främmande språk. Sök inte svaren nu för du skulle inte kunna leva de svaren ännu. Och det är hela poängen, att leva allting. Lev frågorna nu. Kanske kommer du sedan gradvis, möjligen utan att ens märka det, någonstans i din framtid leva svaren.” ― Rainer Maria Rilke
Hur ser din livs berättelse ut? Den berättelse som har lett dig hit? Har den en titel? Hur ser handlingen ut så här långt? Vad har påverkat den? Vilka rollfigurer finns? Vilka saknas? Vad har du valt? Vad har livet valt? Vad är ännu olevt?
Om jag urskiljer min berättelse blir utgångspunkten en annan. Om jag ser hur livet format sig med mina val och med det som inte har gått att välja, får jag ett annat perspektiv. Vilka medresenärer jag har haft? Vem har jag saknat? Om jag ser min berättelse är nuet mer förståeligt och mer medvetet. Nuet kan bli en utgångspunkt för det ännu olevda. Då blir medvetenheten en värdefull medresenär.
Vad ska nästa kapitel innehålla? Vem kommer vara med där? Undrar vilken mening mitt nästa kapitel kommer att börja med? Vilket ord inleder den första meningen?


Människan har i alla tider sökt. Per Johansson, idéhistoriker och humanekolog, pratar i podden Myter och Mysterier om att människan är evolutionärt benägen att söka mening. Det betyder att om detta sökande inte hade varit nödvändigt för människan, hade det försvunnit genom evolution. Men det finns kvar och verkar alltid ha funnits. 
I terapi och under kurser använder jag berättelsen som verktyg. Var och ens berättelse är unik, men människans samlade berättelse bildar också det kollektiva finns i våra olika ursprungstraditioner och eviga berättelser. De som vi idag ofta kallar myter och mytologi. Människans frågor, de vi söker svar på, finns i dessa berättelser. 

“Sagor är medicin”, skriver Clarissa Pinkola Estés, författare, terapeut och berättare i boken “Kvinnor som slår följe med vargar”. Jag tror att hon menar: när vi låter våra livsfrågor möta de eviga berättelserna; då kan vi få stöd, vägledning och svar på just de frågor vår egen livsberättelse innehåller.
För mig är det sant. I min livsberättelse har berättelser från olika vishetstraditioner och mytologier varit de mest kraftfulla och verksamma verktyg jag har mött och kunnat ösa vishet ur genom livets vindlande väg. I “sagorna” eller våra berättelser ryms livet. Frågor som söker svar. Frågor att leva. Vilka frågor finns i ditt liv?

Cecilia Angelin
Psykosyntesterapeut och lärare på PsykosyntesInstitutet

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-